Snart åker jag
Snart åker jag ner till Thailand för både ärende och semester. Jag har blandade känslor inom mig. Räddslan och massor med oro. Är på något sätt inte redo för allt detta tror jag. Och jag tänker och tänker, det är det enda sättet för mig just nu och jag hittar ingen utväg till frihet från all tänkandet.
Jag tänker på människan som gav mig liv varje dag som nu inte finns på denna jord längre. Det går inte ens en sekund utan att tänka på honom. Jag undrar hur han har det där uppe, om han ens finns där som folk säger. Saknaden förstör mig som fan! Jag önskade att jag fick ta en riktig farväl så jag kan gå vidare med mitt liv, önskade att jag kunde gå på begravningen och gråta mig ur de mesta av smärtan inom mig och känna de sista närheten av honom.
Jag är lite less på mitt liv just nu. Känns på något sätt att jag håller på att få min depression tillbaka vilket känns inget vidare.
Kommentarer
