Idag är den dagen jag saknar dig som mest och jag kommer sakna dig mer och mer ju längre tiden går och undrar hur du har det. Jag kommer inte längre få höra din röst mera. Inga oväntat telefonsamtal från utlandet, inga födelsedagshälsningar som jag bruka få varje år. Vila nu min ängel! Jag vet att du finns här någonstans nära mig även att det inte kommer vara på samma sätt som det brukade vara.

 

Jag hann inte ens säga hur mycket jag älskar dig och inte ens säga tack för allt du gjort för att jag ska få ha ett bättre liv. Jag var rädd, rädd för att denna dag skulle komma. Dagen då du är borta förevigt! Det är svårt att acceptera att du är nu borta från denna värld för jag vill fortfarande tro att du lever och att du plötsligt skulle ringa mig någon dag och frågar hur allt går och så vidare.

 

Gråter i min ensamhet så att ingen skulle se hur sårad jag egentligen är över att du försvann från mitt liv så plötsligt. Så mycket kvar jag vill att du ska se men nu är det försent. Jag fick inte ens ta en riktigt farväl på grund av avståndet. Istället skriver jag denna inlägg med en massa stavfel och så. Önskar att jag kunde vara där och ta en riktigt farväl.

Jag ska vara stark och ta hand om mamma för hon är den enda jag har kvar nu det vet jag att du vill att jag ska vara, ska göra dig stolt jag lovar. Jag älskar dig och kommer alltid att sakna dig!