Är det så det ska kännas?
Är det så det ska kännas när man tycker om någon så mycket att det svider?
Man känner sig som världens tryggaste och lyckligaste person när man är med varandra. Att vakna av varandras värme och njuta av varandras läppar på morgonen är nog det bästa man börjar dagen med. Önskar att man hade så varje morgon. Men när man inte längre är med varandra så kommer dem dära ondska känslan av saknaden och oro. Det enda man tänker på är personen man känner så mycket för, är man kär då eller vad kan det vara? Varje timmar, minuter och sekunder finns den människan i mina tankar. Det är bara så svårt att motstå från att tänka på en även att man försöker och försöker tänka på allt annat. Jag vill vara den enda för den människan helt enkelt! Hjärtan bara bultar och bultar.. kroppen/magen och massa delar pirrar och händerna skakar och till slut blir allt bara helt jävla förvirrande.
Vad ska man ta sig till?
Jag är nog rädd för att bli sårad. Att jag inte förtjänar någon bra som jag kan lita på som gillar mig och aldrig skulle ledsna på mig, aldrig! Rädd för att känna mig ensam.. Många säger att man är ung och att man kommer hitta den rätta när tiden är inne. Att bli sårad kommer man träffa på mer i framtiden och att man aldrig kommer undan från det. Jag trycker alltid ner mig själv när jag börja få känslor för någon eller när jag är med mig själv och bara så där plötsligt får man en känsla av att jag inte alls tycker om mig själv. Ingenting med mig är bra, känner mig helt värdelös, osäker är helt enkelt inte nöjd med mig själv någonstans!
Varför har jag så dålig självförtroende om mig själv? Jag har fått många bra bekräftelse men jag kan som aldrig ta åt mig det. Visst en stund men den stannar inte där utan det försvinner som bara den. Det finns så mycket jag vill säga men jag vill inte framstå att jag tycker synd om mig själv för jag bryr mig minst lika om andra till och med mer än mig själv ibland.
Jag är själv go bland andra människor och mina vänner. Men det är väl nog mest för att dölja hur mycket jag egentligen känner och tycker om mig själv. Visst jag har inte tur i allt men åtminstone har jag tur när det kommer till vänner och det är jag glad över.
Anledning till varför jag bloggar är inte att jag vill ha uppmärksamhet av folk utan att jag gör detta för mig själv. Speciellt när jag inte vet var jag ska kasta ut alla mina känslor någonstans så vet jag att jag har en blogg där jag åtminstone kan lämna över en liten del av det jag tänker på och känner och det som jag tycker är jobbigt. Men det är bara en del av innehållet som jag skriver här på min blogg.:/
/Yun
Man känner sig som världens tryggaste och lyckligaste person när man är med varandra. Att vakna av varandras värme och njuta av varandras läppar på morgonen är nog det bästa man börjar dagen med. Önskar att man hade så varje morgon. Men när man inte längre är med varandra så kommer dem dära ondska känslan av saknaden och oro. Det enda man tänker på är personen man känner så mycket för, är man kär då eller vad kan det vara? Varje timmar, minuter och sekunder finns den människan i mina tankar. Det är bara så svårt att motstå från att tänka på en även att man försöker och försöker tänka på allt annat. Jag vill vara den enda för den människan helt enkelt! Hjärtan bara bultar och bultar.. kroppen/magen och massa delar pirrar och händerna skakar och till slut blir allt bara helt jävla förvirrande.
Vad ska man ta sig till?
Jag är nog rädd för att bli sårad. Att jag inte förtjänar någon bra som jag kan lita på som gillar mig och aldrig skulle ledsna på mig, aldrig! Rädd för att känna mig ensam.. Många säger att man är ung och att man kommer hitta den rätta när tiden är inne. Att bli sårad kommer man träffa på mer i framtiden och att man aldrig kommer undan från det. Jag trycker alltid ner mig själv när jag börja få känslor för någon eller när jag är med mig själv och bara så där plötsligt får man en känsla av att jag inte alls tycker om mig själv. Ingenting med mig är bra, känner mig helt värdelös, osäker är helt enkelt inte nöjd med mig själv någonstans!
Varför har jag så dålig självförtroende om mig själv? Jag har fått många bra bekräftelse men jag kan som aldrig ta åt mig det. Visst en stund men den stannar inte där utan det försvinner som bara den. Det finns så mycket jag vill säga men jag vill inte framstå att jag tycker synd om mig själv för jag bryr mig minst lika om andra till och med mer än mig själv ibland.
Jag är själv go bland andra människor och mina vänner. Men det är väl nog mest för att dölja hur mycket jag egentligen känner och tycker om mig själv. Visst jag har inte tur i allt men åtminstone har jag tur när det kommer till vänner och det är jag glad över.
Anledning till varför jag bloggar är inte att jag vill ha uppmärksamhet av folk utan att jag gör detta för mig själv. Speciellt när jag inte vet var jag ska kasta ut alla mina känslor någonstans så vet jag att jag har en blogg där jag åtminstone kan lämna över en liten del av det jag tänker på och känner och det som jag tycker är jobbigt. Men det är bara en del av innehållet som jag skriver här på min blogg.:/
/Yun
Kommentarer
Postat av: Jonny
spotify:track:4SEZthmPtszZPaktPLRX6J
:)
