Black
Det känns konstig när en person som en gång existerade bara försvinner så där och att jag aldrig mer kommer kunna prata med den och aldrig få träffa den igen. Sånt händer väl alla någon gång då och då. Det får mig att tänka på dem jag älskar. Jag är rädd att jag aldrig få träffa dem igen, rädd att förlora dem för alltid. Visst om det finns liv så måste det finnas död. När ett nytt liv kommer uppstår glädjan och när det liv försvinner så uppstår sorg. Men sorg kan dra en så jävla mycket energi ifrån en. Jag får en massa tankar om den dag då jag kommer förlora en person som som gav mig liv som jag verkligen bryr mig så mycket om men som jag aldrig hunnit visa hur mycket den personen betyder för mig, och hur mycket jag vill göra den personen stolt över mig. Och jag vill knappast tänka på den dag som en dag kommer att hända. Vill inte ett dugg tänka på hur jag den dag kommer må. Det skulle kännas som om en del av mig har försvunnit..
/Yun
Kommentarer
Postat av: Sara
Fråga gärna i min frågestund , skulle bli JÄTTEGLAD!
Postat av: Charlene
Jag försöker också undvika den tanken. Det är otroligt svårt att hantera
